Läget just nu
Kom på att jag kanske ska skriva lite om hur läget är med mig just nu.
En del av mina vänner känner redan till allt detta så ni kan ju hoppa över detta inlägg.
I alla fall så har jag varit mer eller mindre sjukskriven sen i oktober månad. Det började väl med att jag fick en inflammation i höften, som har varit riktigt jobbig. Först nu kan jag säga att den är nästan bra. Har gått hos sjukgymnast och tränat med något som heter wet-west i stora bassängen här i Hemse. Det innebär att man får sätta på sig en flytväst som håller en upprätt i vattnet, och sen ska man gå, jogga springa i denna. En ganska udda sysselsättning, men det har hjälpt.
I oktober blev tappade jag orken eller vad man ska kalla det för. Orkade knappt ta mig runt motionsspåret på 2.3 km. Sökte läkare för detta också. Det togs en massa prover men inget fel hittades, och jag fick då diagnosen utmattningsdeppression. Kom så sakta igång igen och i januari när nya terminen började gick jag upp till 75 % och mådde ganska bra tyckte jag. I en vecka hann jag jobba så.
Så den fredagen var jag, som den hockeyfreek jag är, på Sudrets match, då jag plötsligt började känna mig konstig, allt ljud försvann (riktigt läskigt var det) och så svimmade jag av, bara helt kort men jag blev ganska skakis.
Detta hände sen igen på tisdagen, fast då var jag hemma och kunde avstyra svimmningen genom att lägga mig ner. Efter detta blev jag totalt slut och anfådd av minsta lilla fysiska aktivitet. Det blir jag fortfarande ibland, men det har blivit mycket bättre. Har genomgått nya prover och en del undersökningar, men hittills ser allt bra ut. Tack och lov. Jaja nästan allt, det var något litet på EKG:t som kunde vara nått men som inte behövde vara nått för man kan ha det så. (Oj vad svamligt)
Går nu och väntar på de sista testerna, vilket verkar ta en himla tid. Ska ringa Fys-lab i morgon för att se var jag är i kön.
Är sjukskriven februari ut, men tänker sen försöka börja jobba på 50 % igen, blir ganska tråkigt att bara gå och dra här hemma. Nja det var väl inte riktigt sant. Jag är hundrastare för Kinnas dagmatte just nu så jag är ute och rör på mig lite varje dag iallafall, och får prata bort en stund över en kopp fika vilket är trevligt. Jag hoppas att jag ska hinna med att ta ut dom goa hundarna sen med, det är så mysigt när de är fler tillsammans.
Kinna och farmor Bonnie letar maskrosrötter och lilla söta Mocha
Detta var ingen kul läsning och jag låter nog lite hypokondrisk, men så här är det i alla fall just nu.
En del av mina vänner känner redan till allt detta så ni kan ju hoppa över detta inlägg.
I alla fall så har jag varit mer eller mindre sjukskriven sen i oktober månad. Det började väl med att jag fick en inflammation i höften, som har varit riktigt jobbig. Först nu kan jag säga att den är nästan bra. Har gått hos sjukgymnast och tränat med något som heter wet-west i stora bassängen här i Hemse. Det innebär att man får sätta på sig en flytväst som håller en upprätt i vattnet, och sen ska man gå, jogga springa i denna. En ganska udda sysselsättning, men det har hjälpt.
I oktober blev tappade jag orken eller vad man ska kalla det för. Orkade knappt ta mig runt motionsspåret på 2.3 km. Sökte läkare för detta också. Det togs en massa prover men inget fel hittades, och jag fick då diagnosen utmattningsdeppression. Kom så sakta igång igen och i januari när nya terminen började gick jag upp till 75 % och mådde ganska bra tyckte jag. I en vecka hann jag jobba så.
Så den fredagen var jag, som den hockeyfreek jag är, på Sudrets match, då jag plötsligt började känna mig konstig, allt ljud försvann (riktigt läskigt var det) och så svimmade jag av, bara helt kort men jag blev ganska skakis.
Detta hände sen igen på tisdagen, fast då var jag hemma och kunde avstyra svimmningen genom att lägga mig ner. Efter detta blev jag totalt slut och anfådd av minsta lilla fysiska aktivitet. Det blir jag fortfarande ibland, men det har blivit mycket bättre. Har genomgått nya prover och en del undersökningar, men hittills ser allt bra ut. Tack och lov. Jaja nästan allt, det var något litet på EKG:t som kunde vara nått men som inte behövde vara nått för man kan ha det så. (Oj vad svamligt)
Går nu och väntar på de sista testerna, vilket verkar ta en himla tid. Ska ringa Fys-lab i morgon för att se var jag är i kön.
Är sjukskriven februari ut, men tänker sen försöka börja jobba på 50 % igen, blir ganska tråkigt att bara gå och dra här hemma. Nja det var väl inte riktigt sant. Jag är hundrastare för Kinnas dagmatte just nu så jag är ute och rör på mig lite varje dag iallafall, och får prata bort en stund över en kopp fika vilket är trevligt. Jag hoppas att jag ska hinna med att ta ut dom goa hundarna sen med, det är så mysigt när de är fler tillsammans.
Kinna och farmor Bonnie letar maskrosrötter och lilla söta Mocha
Detta var ingen kul läsning och jag låter nog lite hypokondrisk, men så här är det i alla fall just nu.
Kommentarer
Postat av: Ulla-Britta
Oj oj...vilken dålig koll jag har, inte sett att du fått en blogg. Skönt att Kinna mår okej. Bonnie viftar på svansen och säger att hon är glad att hon slapp operation;-)men fläckar på lungorna är ju ingen höjdare precis, men ännu mår hon jättebra.
Postat av: Pernilla Grauning
Välkommen till bloggträsket! Kul att läsa, du skriver jättebra. Jag kanske inte lämnar kommenatare varenda gång, men jag kommer att läsa allt. Det är många bloggar att läsa nu. Själv har jag inte uppdaterat på ett tag. Sov verkligen Plåtarn på golvet????????????
Postat av: Susanne Wahlgren
Ja han sov på golvet och det var faktiskt han som kom på det när jag sa att jag var orolig för att Kinna skulle springa i trappen och hoppa i och ur sängen. Han har sina ljusa stunder Gubben ;-)
Trackback
