Susannes blogg

Nu har jag semester, i 4 veckor. Riktigt skönt faktiskt.

I helgen besökte jag min svärmors gamla smultronställe tillsammans med Kinna. Jag säger bara oj oj oj. Jag har nog aldrig sett så mycket smultron. Plockade nästan en liter på en dryg timme. En del var lite övermogna så när jag efter de regninga dagarna (på tisdagskvällen gav mig dit ígen) trodde jag att det inte skulle finnas nått kvar, men jo då, det blev en 7dl till. Dessa blev mycket uppskattade av Emelies vänner som var på besök. Sen blev det en snabbsväng i onsdagskväll också, för jag bestämde mig för att bjuda mina kolleger på tårta sista dan före semestern.







Gott gott i gott gott!!!!!
 
VI har också haft trevligt fastlandsbesök i 4 dagar, eller rättare sagt Emelie har haft besök. Hampus hennes gamla pojkvän. Nej inte gamla han är ju bara 17 år, utan före detta pojkvän får man väl säga. Mycket trevlig kille som vi gärna träffar igen.

Detta besök fick mig att tänka på alla som kommer in i ens liv och sen försvinner igen. Det går liksom inte att behålla kontakten med alla hur goda intentioner man än har att göra det. Varför är det så mån tro?? Jag började fundera på vad det blivit av gamla vänner och vad de gör nu för tiden.

Jag hade en barndomskamrat Gun Karlsson på Öland. Vi träffades några dagar varje sommar, varannat år här på ön och varannat år där. Våra fäder var skyttar och tävlade i nått som kallades Ö-träffen. Jag undrar var hon finns i dag och vad hon gör.

En annan tjej som jag funderat mycket på, Lena Selinder hette hon då, från Gävle, träffade jag en sommar när de hyrde klockargården i Eke. VI blev mycket goda lekkamrater under dessa veckor och brevväxlade i många år. Men när vi var ca 15 år tappade vi kontakten. Vad hände sen??

Detta är bara två, det finns många fler. Om nån av er, som varit en del av mitt liv någon gång, läser detta, så ska ni veta att ni finns ï minnet och har lämnat spår i mitt liv, och att jag tänker på er då och då.