Susannes blogg

Oj vad dagarna rullar på. En hel vecka sen jag skrev sist tror jag. Har hunnit med en hel del både tråkigt, jobbigt och roligt.

I förra veckan bet jag sönder en tand. Fick en akuttid och den blev fixad UTAN BEDÖVNING. Jag som är så rädd, var riktigt stolt över mig själv när jag gick därifrån, om än 875 kr fattigare.

På torsdagskvällen blev det äntligen nya gardiner, nu ska jag försöka fixa tyg till kuddöverdrag och nya lampskärmar så jag slipper de rosa från 90-talet.



I fredags blev jag då ett år äldre (42), brukar säga att det inte är mycket att fira längre, men nån sa så här. - Det är klart det är värt att fira man har ju fått leva ett år till. Klokt sagt. Så jag firade med familjen och trevliga vänner och tårta i mängd.
Jag fick bla. 1 timmes massage av mina barn, det ska bli riktigt mysigt.

Lördagen var en tung dag. Vi begravde då vår gulliga, snälla, fantastiska morbror "Nisse". En mycket fin begravning blev det. Thomas Dahlgren sjöng så fint både i kyrkan och vid kaffet, jag tror eller vet förresten att Nisse skulle ha tyckt om det.

Kinnas sår blev infekterat och hon blev hängig och hade mer ont. Hon fick penicillin i fredags och mår nu mycket bättre. Hon är nästan sig själv igen och såret ser torrt och ganska fint ut. På fredag ska vi till Roma för att se om stygnen kan tas bort. Hoppas!

I går kväll var jag och uppvaktade min trevliga arbetskamrat Kerstin Pettersson, Väte som fyllde 60 år. Trevligt att få träffa några av mina fina arbetskamrater igen och Kerstin bjöd på så mycket gott. Kunde nog ha rullat hem på magen istället för i bilen.

Denna vecka är jag hundvakt för Ulla-Britta, Kinnas dagmatte. Nej förresten det är inte Ulla-Britta jag vaktar utan, Bonnie och Mocha, deras hundar så klart. Hon är ute på en välförtjänt liten resa. Hoppas du har det riktigt mysigt i snön. Jag hämtar hundarna på förmiddagen och så får de vara med mig till kvällen då de åker hem till husse. De tycker att det är lite småskumt här och rantar mest runt mina ben. Men de vänjer sig nog om nån dag. Katten stänger vi in så att han slipper bli utskälld och vettskrämd. Det där lät hemskt. Han får naturligtvis komma ut om han vill, men han ligger mest och sover hela dagarna ändå.

                                                         Får vi godis nu?

I kväll är det säsongens sista hockeymatch här i Hemse. Derby mellan VisbyRoma och Sudret, ska bli riktigt skoj hoppas jag. I kväll följer harskramlan med!!

Ja ja, det blev inga gardiner idag heller, kanske i morgon.

Idag fick jag tag i dem på fys-lab (efter två försök). I slutet av april skulle jag få komma och göra mina tester. SUCK sa jag, och plötsligt skramlade hon fram en tid den 10 mars för två av testerna. Har tidigare kollat mina grå (hjärnan alltså, som var ok) och nu ska de kolla om det finns nån aktivitet där inne också, eller vad de nu gör med EEG. Sen ska jag kopplas till en EKG-bandspelare som jag ska bära ett dygn. Det känns faktiskt bra att de kollar en så här noga även om det troligtvis inte är något som är fel.

Det känns som den här dagen bara försvann, (kan bero på att  flera timmar gick åt till olika telefonsamtal) men så är det ju ibland tiden bara försvinner på något vis. Men i morgon kommer det ju en ny dag, vi hoppas på mer vårväder, glada hundar och vänner, och kanske, men bara kanske, nya gardiner.

Oj vad lat jag är. Jag som skulle göra så mycket idag städa och sy gardiner och kanske baka nått gott. Men som vanligt har det inte blivit nånting. (Skyller på den envisa huvudvärk jag har idag) Förresten har jag visst gjort något idag, först tog jag en lugn promenad med både Kinna och Helmer, som har blivit en fena på att smyga med, så det gäller att passa upp när man går iväg längs vägen. Kattskrället har ju inget trafikvett alls. Sen har jag också varit på en härlig promenad med hunddamerna Bonnie, Mocha och Lea. Jag tror alla tre drabbades av akuta vårkännslor för de for som tokar alla tre. Jag fick lite vårkänslor jag med, men for inte runt för det, men allt känns lite bättre när solen skiner och fåglarna börjar kvittra. Kinna fick under tiden vara kvar hos dagmatte Ulla-Britta för ompyssling av såret som har börjat vara lite i ena kanten. Tack U-B för att du hjälper mig och kommer med goda tips och råd, och för alla trevliga fikastunder förståss, hoppas det blir fler sådana som idag, i strålande vårsol. Tempade förresten Kinna för en stund sen och tempen är nu helt okej 38,2 som är hennes normaltemp, SKÖNT.

Jäkl.. jag kom just på att jag glömde ringa till fys-lab vid 12.30, hopplöst med denna "demens". Ringde dit i fredags morse och kom till en svarare som sa -receptionen åter idag 12.30, ringde kl 13.15 och då sa svararen - receptionen åter måndag 7.30. Ringde i morse 8.30 och fick åter svaret -receptionen åter idag 12.30. Jaja får göra ett nytt försök i morgon 7.30.

Nu ska jag bara gå in och spela några spel på King.com, innan jag gör något nyttigt. Tänker så varje gång, men så kan jag bli sittande hur länge som helst. Är det klokt det att leka bort timmar framför datorn? Nej knappast, men jag har förstått att jag inte är ensam om detta. Flera av Emelies kompisar säger att deras mammor också spelar spel på datorn. Förresten så ser jag det som avkoppling lika väl som att sätta sig och läsa eller se på TV. Och jag ska ju koppla av nu. (Försöker hitta på en ursäkt för mitt spelnojjiga beteende) OBS! Jag spelar inte om pengar.

Kom på att jag kanske ska skriva lite om hur läget är med mig just nu.

En del av mina vänner känner redan till allt detta så ni kan ju hoppa över detta inlägg.

I alla fall så har jag varit mer eller mindre sjukskriven sen i oktober månad. Det började väl med att jag fick en inflammation i höften, som har varit riktigt jobbig. Först nu kan jag säga att den är nästan bra. Har gått hos sjukgymnast och tränat med något som heter wet-west i stora bassängen här i Hemse. Det innebär att man får sätta på sig en flytväst som håller en upprätt i vattnet, och sen ska man gå, jogga springa i denna. En ganska udda sysselsättning, men det har hjälpt.
I oktober blev tappade jag orken eller vad man ska kalla det för. Orkade knappt ta mig runt motionsspåret på 2.3 km. Sökte läkare för detta också. Det togs en massa prover men inget fel hittades, och jag fick då diagnosen utmattningsdeppression. Kom så sakta igång igen och i januari när nya terminen började gick jag upp till 75 % och mådde ganska bra tyckte jag. I en vecka hann jag jobba så.
Så den fredagen var jag, som den hockeyfreek jag är, på Sudrets match, då jag plötsligt började känna mig konstig, allt ljud försvann (riktigt läskigt var det) och så svimmade jag av, bara helt kort men jag blev ganska skakis.
Detta hände sen igen på tisdagen, fast då var jag hemma och kunde avstyra svimmningen genom att lägga mig ner. Efter detta blev jag totalt slut och anfådd av minsta lilla fysiska aktivitet. Det blir jag fortfarande ibland, men det har blivit mycket bättre. Har genomgått nya prover och en del undersökningar, men hittills ser allt bra ut. Tack och lov. Jaja nästan allt, det var något litet på EKG:t som kunde vara nått men som inte behövde vara nått för man kan ha det så. (Oj vad svamligt)
Går nu och väntar på de sista testerna, vilket verkar ta en himla tid. Ska ringa Fys-lab i morgon för att se var jag är i kön.
Är sjukskriven februari ut, men tänker sen försöka börja jobba på 50 % igen, blir ganska tråkigt att bara gå och dra här hemma. Nja det var väl inte riktigt sant. Jag är hundrastare för Kinnas dagmatte just nu så jag är ute och rör på mig lite varje dag iallafall, och får prata bort en stund över en kopp fika vilket är trevligt. Jag hoppas att jag ska hinna med att ta ut dom goa hundarna sen med, det är så mysigt när de är fler tillsammans.

    
               Kinna och farmor Bonnie letar maskrosrötter                    och lilla söta Mocha

Detta var ingen kul läsning och jag låter nog lite hypokondrisk, men så här är det i alla fall just nu.

En vanlig ganska händelselös söndag idag. Men tänkte att jag skulle skriva att Kinna mår bra, för er som undrar. Ingen feber och såret ser fint ut, eller så fint det nu kan vara. Hon har en ny modell av halskrage, som ser ut som en uppblåsbar hästsko/öppen badring. Den är i stället för den vanliga obekväma tratten som djur får när de inte ska komma åt att slicka. Jag får säga att jag tycker den är jättebra lätt att ta av och på och öronen kan hänga fritt. Kan verkligen rekomendera den, den är  lite dyrare än tratt (120 kr) men det är den helt klart värd.

Oj vilket härligt väder vi har haft idag (Lördag). Lite puder på marken och solsken. HÄRLIGT!
En stor fördel med detta väder är att Kinna inte blir skitig och får en massa smuts i sitt sår, hon håller sig torr och fin. Fast idag har hon haft tröja på sig på promenaderna för att inte kunna komma åt att klia i såret.

Nyårsrevyn var riktigt bra i år, dom är fantastiskt duktiga tycker jag. Blandat program med dans, sketcher och sång. Om man nu ska välja en favorit så blir det nog Paltens skildring av hur det går till när man blir sjuk och vill träffa en läkare vid vårdcentralen. Har inte garvat så på länge. Han sprang till vårdcentralen för att ta en halsodling, men blev bemött av en receptionist som sa - tyvärr du måste boka tid. -ja men då gör jag det. - nej men du måste ringa och boka tid. Han gick således ut och stälde sig att ringa.... osv.
Mycket träffande och det är inte bara inom sjukvården det funkar så, utan även vid polisen. Emelie gick till polisen för att anmäla sin cyckel stulen (efter att ha läst på internet att hon skulle det) men blev bemött på precis samma sätt -Nej här kan du inte göra någon anmälan det får du ringa och göra eller göra det via internet. 
Ska man skratta eller gråta??

Nu gjorde jag det i alla fall, skapade en blogg alltså. Hade annars sagt att jag inte skulle eftersom jag har så lätt för att dela med mig lite för mycket av mig själv. Men jag får hålla mig på mattan och tänka mig för vad jag skriver.

Troligtvis kommer det mest att skrivas om våra kära husdjur, hunden Kinna och katten Helmer, och om mitt alldagliga liv.

Kinna, eller Rindis Snow Queen som hon egentligen heter, är vår 4a-åriga Engelska springer, hon är egentligen vår dotter Emelies agillityhund men eftersom Emelie tillbringar största delen av sin tid i Visby så har Kinna blivit lite av min hund, och Helmer är en orangegul bondkatt (med ätstörningar, eller rackarns så kort minne.)