Flaggstång

Ibland kan man undra om man är riktigt som man ska. I torsdags (en av sommarens varmaste dagar) bestämde jag mig för att måla en flaggstång.

Gotlands hundungdom håller till vid Alva IP på tisdagskvällar och förra tisdagen skojades det om att Emelie och jag kunde ta och måla flaggstången på det lilla förrådet, eftersom vi  har tillgång till skylift. Det var kanske mest på skämt eftersom flaggstången inte är i det bästa skick precis.

Men jag tänkte att jag skulle överraska dem lite, för ingen trodde nog att vi skulle göra det.

Sagt och gjort så lånade jag skyliften och med lite hjälp och instruktioner från sambon så kom jag snart upp i luften.
Kom bara på lite försent att jag faktiskt är höjdrädd och att mina ben blir gelé varje gång jag åker upp i dessa maskiner. Men envis som jag är, så tänkte jag att jag får bita ihop och göra det här nu, ingen har ju ramlat ner hittills.

Efter en liten stund, och mycket fokus på flaggstången och inte marken, så gick det faktiskt ganska bra, bara lite läskigt när det gungade när man rörde sig eller vinden tog tag lite.


Före


Efter (lite skillnad blev det)


Stackars Kinna såg gnällande på i från marken,

När man nu målat och gjort fin denna flaggstång måste den ju ha en flagga också, eller hur? Så det blev några timmar vid symaskinen och sen såg det ut så här.



I dag började Kinna löpa. Så nu var det helt kört med Agilitytävlingen i Oskarshamn. Emelie är så klart besviken och jag med förresten, men det är ju bara så det är. Det är en mycket trevlig tävling på en väldigt trevlig plats, Havslätt. Emelie åker dit själv ändå och är funktionär. Det blir väl så att vi åker till Nybro och tävlar istället, i slutet av september.

På måndag kväll tar jag och sambon husbilen till fastlandet för hela tre dagar tillsammans, bara han och jag. Så mycket tid på tu man hand har vi nog inte haft sedan barnen kom till världen, alltså på 22 år. Undrar hur det ska gå? ;-) Blir säkert jättetrevligt, besök på GK:s i Ullared och Ikea i Kalmar är inplanerade.

Ha dé

Bedårande Sally

Idag har jag och Emelie haft den stora äran att få passa en av världens mest bedårande och busiga lilla varelser. En liten Jaktcockerspanielflicka. Sally Rose heter hon, och är Bonnie och Mochas nya lillasyster hemma hos Kinnas kennelmamma och pappa (Ulla.Britta och Rolf).

Bilderna får tala.


Sååååå Söööööööt


Kinnas taggiga boll var jätteskojsig


Såååååå Söööööt igen :-D


Fågelhund eller kanske det blir kaninjakt ;-)


Kinna ser enorm ut.


Lite blöt efter närkamp med vattenslangen.


Liten och trött.

Vi passar henne gärna igen!!

Är jag en komplett idiot eller?

Jösses vad dum och lättlurad jag kände mig...

I förra veckan när jag satt vid datorn ploppade min dotters msn-dialogruta upp. Hon skrev ingenting utan skickade en rolig länk,trodde jag. LURAD.

Den hette nått med coolstuff eller nått sånt och jag tänkte naturligtvis att det var nått skojsigt.
Fyllde i mitt mobilnr i rutan och fick en pinn- kod som jag också fyllde i, min stora idiooooooot.

Alltså i vanliga fall är jag misstänksam mot allt sånt här, men bara för att den kom med Elinors msn.ruta så blev jag plötsligt godtrogen, HA

Vad jag gjorde var att anmäla mig för ett abonnemang där de drar 15kr/veckan från ens mobil. Men ingenstans i dessa rutor jag fyllde i stod det något om detta, utan att man fick 4 ringsingnaler gratis. Jo om man betalar 15 kr/vecka ja.

Jag kände mig som en komplett idiot. Började genast leta efter sätt att bli av med detta abonnemang. Till slut hittade jag ett nr dit jag skulle skicka ordet stopp, så skulle det stoppas. Jag drog en lättnadens suck och skickade detta meddelande två ggr för att vara på säkra sidan.

Exakt en vecka senare piper det till i min mobil och där står det att mitt abonnemang har förnyats. #@??!!@ lång ramsa.

In på nätet och leta efter lite upplysningar om detta funmobile.com. Det visade sig att jag är långt ifrån den enda jubelidoten i det här landet. Hittade ett forum där folk var väldigt upprörda över detta företags sätt att lura kunderna. Hittade i varje fall ett telefonnr. dit man kunde ringa.

Efter jääääätte lång väntan (för även om de säger att man kan lämna telefonnr. så att de ringer upp en, så gör de visst inte det) kom jag fram till en tjej som tog bort mitt abonnemang. Fick en bekräftelse via sms på detta. Så nu är det bara att hålla tummarna att det inte piper till om en vecka igen. Hon lovade också att skicka en bekräftelse per mail vilket hon inte gjorde, så det känns inte så säkert precis.

Tänk att det sitter folk och räknar ut sådana här "fiffiga" sätt att lura folk på.

Mera jobb skaffar de en också. Virusprogrammet hittade ett virus i fredags. Eller det var egentligen inget virus utan nått som gjorde datorn mer sårbar för virus, om jag fattade det hela rätt. Upptäckte detta kl. 13.00 och 00.30 hade jag äntligen lyckats få bort det. Efter två försök med rekommenderat förfarande gav jag upp och började söka den specifika filen vilken jag då till slut hittade långt ned i datorns bibliotek.

Jag är ju ingen specialist på detta så det var lite läskigt att ta bort filen (eftersom jag inte riktigt visste vad det var för nått) men jag blundade och svalde och trykte delete. Och pust det verkar som det gick bra.

Kanske var det bara TUR, men lite duktig kände jag mig allt när jag kröp ned i sängen, med vetskap om att jag fått bort det.

Tur man har semester :-)

Lite upprörd

Jag blev just lite upprörd.

Vi fick besök av en bekant, som för ett par veckor sedan blev attackerad av en rottwailer (eller rättare sagt två) när han var ute och rastade en hund. Han försökte skydda hunden han hade med sig genom att ställa sin cyckel i vägen. Rottisen gick då så hårt till attack att bakhjulet vek sig och vår bekant ramlade omkull. Vilket gjorde att Rottisen högg honom i benet, så att han fick uppsöka akuten.

Ägaren av de attackerande hundarna, går ofta med dem lösa och jag har hört att det hänt flera insidencer tidigare.

Vår bekant gjorde en anmälan, vilken han fick svar på härrom dagen. Ingen kunde ställas till svars för det inträffade.

VAAAAAAD I HELA FRIDEN TÄNKER DE MED. Inget koppeltvång eller munkorgstvång eller nått!!!!

Nästa gång kanske det är ett barn som råkar illa ut, hur går det då????

Detta hände här i närheten, där vi ofta är ute med Kinna, vilket gör mig orolig, eftersom hon verkar utstråla en sån osäkerhet inför andra hundar att de ofta gör utfall mot henne.

Hur kan man som hundägare till så opålitliga hundar rasta dem utan koppel i samhället där många andra med eller utan hund rör sig???

Inget ont om Rottwailers för jag vet att det finns många goa, snälla och väluppfostrade, men tydligen inte i detta fall och då kan faktiskt en så stor hund vara farlig.

Punkt slut.

Smultronmums...

Nu har jag semester, i 4 veckor. Riktigt skönt faktiskt.

I helgen besökte jag min svärmors gamla smultronställe tillsammans med Kinna. Jag säger bara oj oj oj. Jag har nog aldrig sett så mycket smultron. Plockade nästan en liter på en dryg timme. En del var lite övermogna så när jag efter de regninga dagarna (på tisdagskvällen gav mig dit ígen) trodde jag att det inte skulle finnas nått kvar, men jo då, det blev en 7dl till. Dessa blev mycket uppskattade av Emelies vänner som var på besök. Sen blev det en snabbsväng i onsdagskväll också, för jag bestämde mig för att bjuda mina kolleger på tårta sista dan före semestern.







Gott gott i gott gott!!!!!
 
VI har också haft trevligt fastlandsbesök i 4 dagar, eller rättare sagt Emelie har haft besök. Hampus hennes gamla pojkvän. Nej inte gamla han är ju bara 17 år, utan före detta pojkvän får man väl säga. Mycket trevlig kille som vi gärna träffar igen.

Detta besök fick mig att tänka på alla som kommer in i ens liv och sen försvinner igen. Det går liksom inte att behålla kontakten med alla hur goda intentioner man än har att göra det. Varför är det så mån tro?? Jag började fundera på vad det blivit av gamla vänner och vad de gör nu för tiden.

Jag hade en barndomskamrat Gun Karlsson på Öland. Vi träffades några dagar varje sommar, varannat år här på ön och varannat år där. Våra fäder var skyttar och tävlade i nått som kallades Ö-träffen. Jag undrar var hon finns i dag och vad hon gör.

En annan tjej som jag funderat mycket på, Lena Selinder hette hon då, från Gävle, träffade jag en sommar när de hyrde klockargården i Eke. VI blev mycket goda lekkamrater under dessa veckor och brevväxlade i många år. Men när vi var ca 15 år tappade vi kontakten. Vad hände sen??

Detta är bara två, det finns många fler. Om nån av er, som varit en del av mitt liv någon gång, läser detta, så ska ni veta att ni finns ï minnet och har lämnat spår i mitt liv, och att jag tänker på er då och då.

Man blir så glad

Oj vad glad jag blev igår när jag kom hem ifrån jobbet. Då var badrummet skinande blankt och vårt sovrum städat. Sängen var hotellbäddad och handukarna i badrummet hotellvikta och en extra toarulle och ren handduk framlagd. Så trevligt. Kommentaren från Emelie var

-Mamma jag har redan blivit arbetsskadad.

Hon har sommarjobb på Medeltidshotellet i Visby :-).

I onsdags (på min lediga dag) var jag och Ulla-britta på en liten utflykt till Lojsta. Där vi fikade och hundarna badade, och nästan jag med.
         
Bilderna är stulna från U-B.s blogg (förlåt, hoppas det inte gör nått). Det var nära att Kinna snuvade oss på dubbelbeskvierna.

Husbilen har haft en nära dödenupplevelse. Uffe tänkte nästan gräva ned den. Han har fått lagt många timmars fixande på att få ordning på allt och så slutade lyset funka när vi var i väg efter midsommar. Flera timmar fick han lägga på att få det att funka och även be om proffshjälp. Och när det äntligen funkade så märkte vi att kylskåpet som han bytte ut för några veckor sedan (mot ett annat begagnat) inte heller funkade som det skulle. Då var det nära.....
Men nu har den fått ett alldeles nytt skinande kylskåp som han jobbar med att få på plats.

Har glömt att jag skulle lägga ut ett varningens ord för dessa gräsligt fula men otroligt sköna Foppatofflor. Jag älskar att tuffla runt i mina, men dagen före midsommarafton gick det lite illa. Kinna gjorde en liten utflykt in på grannens gård så jag rusade naturligtvis efter henne. Tillbaka inne på vår gård framför garaget trampar jag på en grov tillböjd stålrtåd (1½ mm)som går tvärsigenom den mjuka plasten och in i trampdynan bakom stortån. Gissa om jag SKREEEEEEK. Jag fick inte ur den själv utan Uffe fick hjälpa mig. Som tur var, var den blank och inte rostig så det blev bara ett par dagar då jag inte kunde trampa klokt på foten. Så alla ni som jag gärna tufflar runt i dessa sköna skor, se upp med var ni trampar!!

Nej nu får jag väl ta i tu med något nyttigt som disk och städning eller kanske tvätthögen som jag försökt komma till i flera dagar. Jag förstår inte vad det är för starkt kraftfält som befinner sig runt den så det inte går att komma dit...

RSS 2.0